Elin Mörsare

Idag har jag gjort min sista mathandling åt familjen. Hämtat min sista kemtvätt. Tvättat min sista omgång av barnens kläder. Hur stört är det inte att jag imorgon jobbar min sista dag och sen är plötsligt hela mitt au pair år över?? Svar: Så stört att jag inte ens reagerar just nu för att det är för omöjligt att ta in och förstå.

 

Anmälde mig precis till universitetet nu också. Har sökt och kommit in två år i rad men tackat nej så kommer jag inte in nu när jag VERKLIGEN vill börja plugga skjuter jag mig själv. Håller alla tummar jag har!

 

Har jag förresten sagt hur mycket jag kommer sakna alla vänliga och övertrevliga amerikaner? Visst, det kan kännas lite falskt och jobbigt med alla som frågar en hur man mår hit och dit utan att ens vilja höra svaret, men många är faktiskt uppriktigt intresserade och bara genomtrevliga människor! Det finns en kvinna som jobbar i kassan på Safeway där jag handlar som alltid varit så himla snäll mot mig. Och nu när vi skulle till Yosemite och jag frågade om de sålde engångsgrillar tyckte hon bestämt att jag skulle låna alla hennes campinggrejer istället! Hon litar på mig sa hon. Haha. Vem lånar ut sina personliga saker åt en random kund? Så himla gullig. Och sen presenterade hon mig för en annan kund som hon kände, som gav oss massa tips inför Yosemite.

 

Nej, sånt där händer aldrig i Sverige och det kommer jag tycka är så himla tråkigt. En annan kassadam frågade idag hur det känns att åka hem till Sverige igen. Jag visste inte ens att hon visste om att jag var från Sverige, än mindre att jag ska åka hem snart?? Och en kvinna som är crossguard när vi går till och från skolan vet nog det mesta om mitt liv nu efter att vi pratat varje gång jag står vid rödljuset med henne och väntar på att få gå över övergångsstället. Kommer typ fälla en tår när jag säger hejdå till henne. Jag hoppas verkligen att jag kommer ta med mig detta hem till Sverige och vara en dubbelt så social och trevlig människa som innan jag åkte. Ska småprata med randoms och fråga främlingar hur deras dag varit, spelar ingen roll om alla torra svenskar kommer undra vad tusan det är för fel på denna tjej som lägger sig i ens liv och ska prata trots att man inte känner varandra. Orkar inte med att alla ska gå och stirra ner i gatan när de går på stan eller vägra sitta bredvid någon annan på bussen. Lite mer öppna kan vi väl vara från och med att jag återvänder till kära Sweden om några veckor? Tack.