Jag läste en artikel om San Francisco nyss och började gråta. Varje gång jag ser bilder eller tänker ordentligt på den där staden och alla mina favoriter som fortfarande bor kvar där börjar jag gråta. Jag ångrar inte att jag inte förlängde för även om jag saknar allt HELA TIDEN så hade jag inte velat stanna. För mig var det något som var underbart under ett år men that's it. Det hade inte fungerat att leva det där livet för alltid. Au pair livet alltså. Om jag kunde skulle jag dock ta mina bästisar och flytta in i en lägenhet mitt i SF, ta jobb på första bästa butik eller café och sedan leva cityliv i något år till. DET hade varit min dröm.
