usa nerver
Just nu har jag en sån där stund då jag är så sjukt pirrig och nervös och samtidigt längtar ihjäl mig efter att få åka till USA. Vissa stunder kan jag plötsligt få panikångest och undra varför i h-vete jag tänkt göra detta, och andra stunder är det som nu. Men hur läskigt och fruktansvärt jobbigt det än känns att lämna trygga lilla Luleå och alla jag tycker om i ett HELT ÅR och bo med en helt okänd familj med en helt annan livsstil, så vet jag att jag kommer ha det så jävla bra när jag väl är där. Och har jag inte det.. Ja, då är det väl bara att ta ett flygplan hem.
11 veckor kvar. Känns som en evighet, men hinner väl knappt blinka så är det dags. Ska njuta ordentligt av svenne-livet fram till dess!
